Med anledning av 75-årsminnet av Svenska Röda Korsets aktion visar vi här utställningen ”Åter till livet och mänsklig värdighet. Svenska Röda Korsets vice ordförande greve Folke Bernadottes aktion för räddning av fångar från tyska koncentrationsläger 1945”. Utställningen vill visa på den stora humanitära insatsen och svenskarnas mod och beslutsamhet när de organiserade aktionen under andra världskrigets sista månader. Från början var syftet att rädda nordiska fångar, senare tillkom även fångar av andra nationaliteter, däribland kvinnliga fångar från KL Ravensbrück. Svenska Röda Korsets stora organisatoriska insats, med hjälp av svenska regeringen, militära organisationer, folkrörelser, läkare, sjuksköterskor och frivilliga, bidrog till att det gick att rädda de flesta av de fångar som fördes till Sverige 1945: nordbor, polacker, andra nationaliteter från Europa och Sovjetunionen samt judar. Oavsett den politiska bakgrunden hade räddningsaktionen för offren från de nazityska koncentrationslägren enorm betydelse för att hjälpa dessa människor tillbaka till ett normalt liv. Inte alla gick att rädda till livet. Men de utmärglade och sjuka fångarna dog åtminstone under civiliserade förhållanden, under god medicinsk vård, och begravdes med värdighet i svensk jord, de blev inte brända i likhögar, i krematorieugnar eller nakna kastade i havet som under evakueringen sjövägen av en del fångar från KL Stutthof. De som tack vare behandling på sjukhus och sanatorier blev friska och kunde återgå till vanligt liv bevarade i sina hjärtan en evig tacksamhet mot svenska folket för den hjälp de fick.
”Denna betydelsefulla insats av svenskarna går inte att mäta med några som helst beräkningar eller proportioner, för den ryms bara inom idén om enkel och oegennyttig mänsklig godhet.”, skrev Zbigniew Raczkiewicz, politisk fånge nr 17 787 i KL Stutthof, i sina memoarer.
Elżbieta Grot, historiker och författare till utställningen
